idag är det två år sen våran älskade morfar lämnade oss..
jag antar att han har det bättre nu,
men jag vill ändå inte inse att han aldrig kommer tillbaka..
men jag försöker, det gör jag verkligen.

Jag älskar dig morfar, det kommer jag alltid göra!


du kommer alltid finnas i mina tankar, älskade morfar!

.. jag saknar dig,
kommer alltid älska dig , finaste morfar!  ♥

När inget funkar så står du där med mig
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand å
Ge mig din kärlek,trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig..

Saknaden av dig gör mig galen..
jag brukar få för mig att du fortfarande lever,
jag blir verkligen super lycklig då,
men det vänder ganska snabbt..
när jag inser att du faktiskt inte finns längre,
att jag inte kan ge dig en kram,
att jag inte kan säga att jag älskar dig ,
att jag inte kan få försöka bevisa hur mycket jag älskar dig ,
att jag inte bara kan sitta & lyssna på dig när du pratar,
att du inte kan skoja med mig ,
att jag inte kan komma & hälsa på dig ,
att vi inte kan äta mat tillsammans längre,
att du faktiskt aldig kommer sitta under granen & dricka öl igen..
 ja det är då jag blir besviken.. när jag inser allt detta & mycket mer..
Jag, Storasyster & mamma kollade på gamla filmer idag, 
då du var med .. då du skojade med mig när jag va 2 år (?)-då ville jag att du skulle komma hem igen!
jag tycker det är jobbigt att se filmer eller bilder då du är med,
för jag blir galen av att inse att du inte finns längre!

Men morfar, jag vet att vi kommer ses igen!
Jag älskar dig, även om du aldrig fick höra det.

känns bra att få skriva av sig ibland..

Efter morfars död blev jag rädd ,  jag var förstörd,
För att orden att inte leva blev en stark innebörd,
Det var chockerande, jag har aldrig känt den saknad,
jag minns alla nätter där jag svettades å skaka,
Då jag ville att ni skulle säga att det var ett skämt,
Att han hade kommit hem , att han hade återvänt,
Men jag väntade förgäves han kom aldrig ändå,
Det var bara att acceptera , fastän sorgen var svår,
Jag blir rädd utav tanken "tänk när det sker igen",
Det som gör mig mest rädd e att det kan komma obestämt,
När du berättade för mig, du vet om sjukhuset i bilen,
Så fick jag en känsla jag aldrig känt förr i livet,
För, jag fick kalla kårar efter det jag hade hört,
jag fick upp mina ögon,  vet att livet e skört,
Därför vill jag säga nu, förlåt för allt jag sagt som sårat dig,
jag vill tro att du innerst inne faktiskt älskar mig mamma...


Jag tänkte precis på julen & allt de där..
"åh va ja älskar julen , det är så mysigt att ha morfar här hemma ,
 så han kan skoja som han alltid gör med mig! ,
 nu längtar jag till allt det där julmyset med morfar!" 
sen insåg jag , att morfar faktiskt inte firar denna julen med oss heller, för han finns inte längre...
alla tankar om morfar & hans hemska begravning kommmer tillbax såhär vid hösten & julen...
20/10 - 08..
jag glömmer nog aldrig den dagen , de va det jobbigaste jag någonsin vart med om! 
 
Den här bilden såg jag framför mig i en av mina drömmar...
Jag såg verkligen den bilden , jag såg hur morfar satt & drack öl & tog en cigg.
Jag hörde hur morfar sa " ta bort den där jävla kameran!! "
Jag visste hur illa de lät ,men ändå sa jag:
" men morfar , jag måste ju ha några kort på dig innan du dör! "
Men iaf , jag måste försöka gå vidare.. det är nog dags snart...